Jag går genom St Paulis kyrkogårdar nästan dagligen just nu. Jag har väldigt mycket tid att göra just det – jag och Janne går fram och tillbaka, norr till söder eller söder via mellersta, öst till väst och tillbaka. Jag vet var min favoritgrav ligger på mittenkyrkogården, jag vet var nunnorna med de snirkliga namnen är lagda för evig vila och jag vet vilka tider de andra hundägarna brukar gå där.
Det är inte likadant varje dag dock – löven ändrar färg och faller. De krattas till prydliga högar och skjutsas bort av trädgårdsmästarna och dagen efter är det lika mycket till att ta bort. Solen står annorlunda, nu skapar hon mönster genom träden utanför vårt fönster varje morgon, vilket inte var fallet för någon månad sedan. Jag går och funderar på vad och vem jag är. Eller snarare, på vad jag gör, jobbmässigt. På många gravstenar står det precis vem den som ligger under gjorde: Hamntimmermannen, Direktören, Polisen, Fabrikören. Det är ofta herrarna, vars familjegrav det är, som bevärdigats med sin titel. Häromdagen såg jag en kvinna som begravts med en man och som fått titeln Trotjänarinna. De delade inte efternamn.
Det står inget om vem de var i övrigt, förutom på en: Han gav sitt liv och räddade på så sätt en annans. Jag utgår från att han belönas i evighet. Övriga får mig att undra om jobbtitlarna gör något i himlen, eller helvetet, eller vad som nu händer efter att man kastat in handduken. “Jasså, här kommer fabrikören, ja då rullar vi fram den finare mattan”. Jag kan köpa att man ska sota för sina synder efter döden, men visst känns det väl hårt att man också ska behöva leva, eller ja, dö, med sitt val av profession? Behöver jag jobba ett helt liv med något, och sedan också i döden? Stackars Trotjänarinnan, i så fall.
INTE CHICT
Kaffe hela vägen upp till kanten på koppen (se nedan). Inget alls bör fyllas till kanten förutom badkar.
CHICT
Liten take away-kaffekopp utan logga.
Cream tea, alltså bara scones med tillbehör och thé.
Moodboards. Har gjort en på Pinterest för min höst och går in där så ofta jag kommer ihåg den och mår alltid lite bättre efter. På den finns: recept på pommes dauphinois och chokladmousse; stillbilder på Meg Ryan i stora stickade plagg från olika Nora Ephron-filmer; Nötknäpparen som är min favoritbalett och som jag så gärna hade velat se på operan i Köpenhamn i december; tända ljus och stora glas med lite rödvin (se punkten ovan om Inte Chict), bokhögar samt olika inspirerande citat, de flesta från Tumblr, i stil med nedan:
ATT LYSSNA PÅ
Jag fick tips av min kompis om en podd från BBC, Seriously…, om att ha tråkigt. Den var ironiskt nog väldigt rolig och otroligt bra producerad. HÄR kan man lyssna på den om man har, ja, tråkigt.